Frågor Del 1
Första frågan lyder...
När i ditt liv har du varit som mest arg/glad och vad fick dig att känna så?
jag brukar faktiskt inte bli arg ofta, jag tror jag fått utrbott några gånger i mitt liv,men då har jag blivit så arg att jag inte ens vet vad jag gör. minns en gång då jag hade bråk med en tjej, jag minns inte vad vi bråkade om då, men jag satt i mitt rum vid fönsret och pratade i telefon,då jag ser denna tjej smyga omkring på våran bakgård,jag vet inte vad som händer men jag kokar av ilska, jag tar något vass och går ut på bakgården, jag var så arg så jag fick en liten black out minns att mamma tog tag i mig i håret innan jag nåde fram till henne.
När jag var mest som glad, minns jag fortfarande. Det var en dag i rättegången de var även den dagen jag mådde dåligt. jag hade en klump i magen och satt på min brors rättegång som var om mord. hela sommaren hade varit skit och jag skulle höra dommen när lagmannen skulle säga så trodde jag att min bror skulle bli dömd. men lagmannen förklarade han fri, det var som en sten släpptes från mitt bröst. en lycka av att få hem min bror och mardrömmen var äntligen slut. allt skulle bli som vanligt igen, jag grät av lycka... jag har aldrig varit så glad som jag var då, hade gjort vad som helst för att få känna så.. ialla fall i några sekunder
Hur var du som barn, har du några minnen att dela med dig av?
jag minns inte riktigt, men jag var ganska lugn den tysta som mest iatog en deltog. Jag ville ofta vara för mig själv. när jag tänker tillbaka så är det så suddigt.. jag var liten och söt iallafall haha.
Avslöja en mörk hemlighet om dig själv som ingen (eller väldigt få) känner till?
en hemlighet om mig själv? jag vet inte om jag har en sån hemlighet. men jag kanske kan berätta om något jag brukar tänka på som ingen annan vet? jag känner ofta att jag inte har något kvar här i haparanda, och jag undrar ibland varför jag är kvar. just nu stannar jag för två saker en av de är min familj,den andra är en hemlighet. Alla de vänner jag haft har jag nu glidit längre bortifrån, det känns som vi inte har något gemensamt kvar. många har nya vänner och ibland saknar man att bara ha nån att umgås med, man känner sig ensam. men nu känner man sig som en bekant, en man umgick med. det känns konstigt om jag skulle fråga någon nu om det vill hitta på något, fast jag skulle vlija det men det finns inte heller någon som hör av sig till mig heller. jag träffar fortfarande gammla vänner fårn förr då och då..men det är bara om något speciellt händer som man blir bjuden till, eller bara en plötsligt ute kväll som hänt en gång per år. hade jag inte haft dom här två sakerna så skulle jag mer än gärna flytta och börja mitt liv på nytt.
jag har ofta tänkt på den här frågan, och vad jag skulle ändra.. jag vet inte om något skulle bli bättre eller sämre, men jag skulle nog ändra då mamma bestämde sig för att vi skulle flytta från Eskilstuna till Haparanda. Det hade varit en stor risk att ta, men mitt liv hade nog blivit så annorlunda kanske till de bättre eller sämre. jag hade nog inte känt dom jag känner i dag, men jag hade haft kvar mina gamla vänner från eskiltuna ..
Men jag hade tagit den risken och se hur mitt liv kunde bli om vi aldrig hade flyttat..
Vad får dig att skratta så att tårarna rinner och när hände det senast? Skriv och berätta!
det är sällan jag verkligen skrattar,så jag minns inte.. de kan vara när någon gör bort sig, eller ettt väldigt roligt klipp på youtube.. men sist jag verkligen skratta jätte mycket var när jag råka ge mamma handikapp taxi.. fast jag var jätte trött då också..
<3