konstiga kvälls tanka
Även om jag tröttnat på blogga som bara den..de är synd! för jag gillar att skriva, även om jag inte är världens bästa på stava? finns så mycket jag vill skriva men det känns som något blockerar de. för nån dag sen gick jag igenom texter jag skrivit..om jag ska va ärlig så var jag rätt duktig att få ut de jag kände, men nu? allt är som en enda jävla soppa! det är för mycket känslor, för mycket saker som händer samtidigt. jag känner mig stressad hela tiden.. grejjer att göra.. " jag måste göra de där" fan de måste jag göra nu" till slut så bara..eeeh fuck it. jag släpper allt för jag ORKAR inte... jag har inte ens sug att spela? jag orkar knappt se på tv? jag bara ligger i soffan och stirrar upp i taket, eller scrollar samma inlägg på faceboook som jag redan sätt 10 ggr i dag redan.
känns som jag behöver en paus från livet..hade kanske varit skönt bara åka till en öde ö utan el eller något bara ligga på stranden stirra upp i himmlen och inte tänka på något, inte ha några beskymmer.. utan bara vara.. få rensa tankarna få rensa ur alla känslor..
men jag känner mig inte lika deprimerad som förut, utan det känns snarare att det är för mycket känslor att ens kunna känna något alls? kanske jag behöver en psykolog? men sist jag var där verkade även min psykolog mer deprimerad och less på livet än vad jag var.
eller så kanske jag bara ska ta tag i alla saker, göra dom.. andas ut när dom är klara. men de känns för mycket. som ni ser mitt senaste inlägg så var jag inlagd på sjukhuset, jag var inlagd i 4 nätter.
allt började för en tid sen då jag kände mig verkligen onormal, jag hade inte energi till något alls..fast jag känner mig lika trött nu också ? haha! men jag kände mig konstig psykisk, typ inte mig själv utan irrterad, konstig bara.. men otroligt törstig..jag visste att jag var tvungen att kolla mitt blodoscker som låg på 21,5 vilket inte alls är normalt. det ska ligga på 4-7 så jag åkte direkt till akuten och dom tog prover och jag va tvungen att stanna 4 nätter, vilket jag fick bekrfätad att jag lider av Diabetes, typ1 . vilket menas att jag måste resten av mitt liv ta insulin varje gång jag äter. och vilket innebär att jag även måste lägga om min kost, och motion, tack för jag ha fysiskt arbete då? i början när jag såg de jag började gråta, för jag visste direkt jag såg dom där siffrorna, jag har diabetes. mamma sa de är ingen fara.. men hur kan de vara okej? jag har diabetes... de står där.. klart och tydligt. jag har en livssjukdom. senare påkvällen när jag fick komma in på mitt rum och mamma åkte hem..så låg jag där i mitt tråkiga sjukhusrum.. med bara en säng och en tv och ett litet bord och tänkte: varför ska jag drabbas av allt jävla skit? har jag inte fått nog? om gud finns så skulle han ha skapt mig, bara för att se hur mycket skit en människa kan ta..se mig som en underhållning. jag ordkade inte med mer skit... när allt började bli bra och jag va glad för en gång skull. de hjälpte inte heller att sjuksköterskorna försökte förstå hur jobbigt de var.. deras medkännande fick mig bara att gråta mer, jag ville bara hem. men varje dag kom läkaren och sa att jag inte kan åka hem ännu
jag måste stanna fler dagar, kanske nästa dag? jag var trött på att bara ligga och inte kunna göra något, men jag ville inte gör anågot heller..fast jag ville bara va hemma och inte göra något. dom kom in hela tiden, kollade mina värden sa att jag inte skulle sova, jag skulle gå ut.. för helvete tänkta jag ..låt mig vara! dom kom in flera gånger på natten och tog prover, jag va trött när de väckte mig..men jag va tvungen att gå upp., jag gick ut för där kunde jag vara för mig själv.. just i den stunden var jag otroligt sjuk deprimerande..
när jag kom hem så var jag sjukskriven i 4 veckor från jobbet, det var rätt skönt. i dag går det bättre, mina värden är bra hela tiden nu. men jag har läst på lite mer om sjukdomen..finns många skräckhistorier som jag är rädd för att uppleva, men hoppas jag inte behöver. tex: magsjuka är inte så farligt för vissa men för en diabetiker är magsjuka livsfarligt, då vi inte kan få i oss de vi behöver, sockret sjunker vi försöker äta men spyr, ofast ligger en magsjuk diabetiker inne på sjukhuset när dom får de. sen finns det folk som dött av diabetes koma. folk som skrivit om sina uppleveser när de vaknar kallsvettiga,helt skakiga på natten då de rusat till kylskået för att slänga i sig mat.
innan jag fick diabets så tänkte jag att de inte var en sån farlig sjukdom, sen har mitt gudbarn diabets så jag har läst lite länkar de skrivit på fb, saker jag aldrig visste. men för en vanlig människa så kan de vara viktigt att veta om sjukdomen. tex vad man ska göra om någon faller ihop, ska jag ge dom insulin? nej för de är livsfarligt, de ska endast ge när man har högt.
eller man går på stan, ser en man ligga livlös på gatan, man antar de är en alkholist/narkoman. men tänk om den mannen lider av diabetes och vairt så låg att han fallit ihop? därför är de viktigt att man kollar mannens plånbok,fickor..något som kan tyda på att han har insulin sprutor, blodsocker mätare eller något annat som visar att han har diabetes. många i dagens läge har tatuera in diabetes på sin arm, eller bär nyckelring. själv köpte jag en nyckelring där de står " jag har diabetes,ring 112 ". men jag funderar även på tatuera in det, för att markera in det. tänk om de nån gång skulle rädda mitt liv?
sen diabetes drar med mycket saker; dålig syn, dåliga tänder, lättare att bli dement, alzhaimers
en sak som hade vairt kul, de skulle vara ett blogginlägg från honom här, en kanske : en vanlig dag på salberga, eller liknande. finns säkert många som undrar vad en svensk fånge gör om dagarna, vad dom får göra, vad dom inte får göra. eller bara helt enkelt hur en vanlig dag från morgon till kväll ser ut..tänkte jag skulle fråga honom om de, så får vi se.
