vissa dagar är mörka,som den här...
Jag var så nervös att gå in och höra beslutet....Blir han fortsatt häktad-så blir han dömd..blir han fri-så får han gå..
Mitt hjärta dunkade så hårt i bröstet,jag hade så svårt att andas..och jag hade så många tankar i mitt huvud,jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag visste vad mitt hjärta ville,men min hjärna ville en helt annan sak, den hade förberett mig på det värsta..Mitt huvud sa till mig: De värsta kommer att hända,men det kanske var för att just den dagen inte var slutet,utan att de bara var början. Mitt hjärta ville helt annat än vad mitt huvud och vad min magkänsla sa.. Det stod två mot en.
Men när lagmannen sa deras beslut kunde jag knappt tro de..jag var tvungen att fråga min brors kompis som satt brevid mig vad som hände..det kändes som en sten lyftes från bröstet och jag kunde känna mig så mycket lättare, jag var så glad att min kropp skakades av lycka och jag sprang bort från stolarna till gången mot min bror..vakterna låste upp handbojorna och jag kastades i hans famn med gråten i halsen.. Äntligen är det över hörde jag orden eka i huvudet nu är allt över,allt kommer bli som vanligt igen...Äntligen får han komma hem!
Jag önskar verkligen det hade slutat där,åren har gått så snabbt,men det känns fortfarande färskt..ibland har jag svårt att prata med han i telefon,men det är för att jag saknar han så mycket,för ibland är han så nere och det gör så ont i mig att höra hans röst då,jag får dåligt samvete när jag haft en bra dag,det känns så fel att fråga han vad han gjort i dag jag önskar jag bara kunde gå ditt och hämta hem han,han är min storebror han ska va här hos mig och skydda mig när något dåligt händer..vem ska skydda mig nu? Jag har fortfarande svårt att acceptera det som är,jag har fortfarande ett litet hopp inom mig fast jag vet att det är helt hopplöst. Men en del av mig önskar verkligen.