Eskilstuna
Kul som vanligt men jag blir alltid så deprimerad när jag går därifrån och är rätt nere resten av dagen. För det känns som jag lever i min bubbla jag skapat för mig själv där allting inte känns lika hemskt för när jag är hemma känns det som han bara bor en bit bort och inte i fängelset. Men efter jag hälsat på så sitter jag där i fängelset där plitarna låst in oss i ett litet rum där vi sitter i 6 timmar och allt man ser när man kollar ut är en stor grå hög mur med kameror längst sidan och en liten gräs matta och himlen.. Det är inte så mycket till utsikt..väldigt grå utsikt.. Och när man kramar för å säga hejdå så vill man bara han skA följa med sen när man går ut från dörrarna så tänker man att de kommer dröja minst ett halv år till.. Sen inser man hur mycket man egentligen saknar han. Och man börja tänka på hur det var när han bodde hemma och hur mycket Man saknar det..,så inser man hur misär hela situationen är då blir man deprimerad och allt känns så jävla grått .. Då spräcks bubblan man hade.. Men den byggs sakta upp igen när man kommit hem igen.
