sacha

i dag är det en sån dag jag bara känner mig nedstämd och vill bara gräva ner mig under täcket- där jag trivs som bäst.  varför jag känner så här just i dag är för att jag drömmde om den dagen polisen kom in i mitt rum och lyste mig i ansikte med ficklampan, och allt började om igen.. de kändes så verkligt även känslorna spelades upp igen. men drömmen slutade lite annorlunda än verkligheten, i drömen kom min bror hem och fick stanna hemma. 

 

jag började tänka: undra hur allt hade varit nu? om min bror blev fri? undra hur våra liv hade sett ut i dag. jag känner själv att jag har förändras. allt jag bara vill är spola tillbaka tiden.

jag känner fortfarande sån ångest överallting, jag har fått jobb och jobbar nästan varje dag och långa dagar,de känns ändå bra, men smatiidgt så är jag ärdd hur jag ska klara av jobb och studier, jag ska försöka men mest av allt är jag rädd att jag inte kommer klara av de och den tanken ger mig sån fruktansvärt ångest, för utbidlningen är allt jag vill göra, bara de. men jag ska försöka klara det. jag får helt enkelt ta en dag i taget.

trots att jag fått de jag vela ha nu så länge..så känns de inte så bra som de ska kännas. fast det känns jälvigt bra att jag får den utbildningen och kanske känns det ännu bättre när jag är där i östersund. jag hoppas jag kan studera utan svårigheter och jag hoppas jag en dag kan öppna min egen salong jag drömt om.. 

 

 

men jag kan inte låta blia att undra, finns det något mer som ligger bakom mitt mående? de har varit så länge utan någon direkt anledning, jag undrar är det bara jag eller finns de någon sjukdom bakom de? 

 

när jag var 12 år så började jag skriva ner mina känslor på ett papper och jag la de i ett kuver och slickade igen det och la i en låda som jag öppnade ett år senare och läste, men det jag skrev i brevet kändes fortfarande inom mig. så jag fortsatte skriva ett brev som jag öppnade ett år senare,och det har blivit som en tradition för mig,för jag skriver fortfarande brev till mig själv, mina känslor och mina förväntningar nästa år.. men det finns en fråga jag fortfarande ställer " när ska det bli bättre" jag undrar..folk säger fortsätt kämpa så blir allt bättre.. men när? när blir allt bättre? vad väntar jag på egentligen?  men man kan inte vänta på att det ska komma till en, man måste ut och hitta det själv.. men var hittar jag den? 

 

men det är det jag gör.. jag fortsätter kämpa och jag fortsätter skriva.