sacha

försöker att leva och vara glad som man nu ska vara, men det är svårt och de får mig bara må sämre! vissa dagar orkar jag inte ens ta mig upp från sängen,det känns som jag inte har kraft kvar alls. varje gång jag tänker så tänker jag på smärtan som gömmer sig någonstans djupt där inne. tårarna bränner bakom ögonen,det känns som det tär inne i mig och jag blir tom och allting jag kan känna är tomhet och ensamhet. man har bara ett liv,en chans.och jag fick det här livet. visst det är inte slut än,inte ens halva livet har passerat,men jag kan inte låta bli att tänka på att det blir bättre när allt bara känns svårare och tyngre för varje dag. Jag önskar att der kunde bli bättre och lättare..Det känns som jag är helt ensam att känna så här,det känns som alla glömmer bort medans för mig är det inbränt i hjärnan,det känns som jag går igenom det här ensam, ingen finns där som kan hjälpa inte ens proffsen. Alla tjatar om att jag ska ut och leta jobb, jag måste jobba...du måste jobba så du får pengar och så du inte är hemma! när jag hör dom orden " du måste jobba" så känner jag press och ångest om dom förstod hur jag känner mig,om jag knappt orkar gå till praktiken hur ska jag då orka gå till ett jobb? jobba i ca 8 timmar när jag inte ens orkar gå till praktiken som är max 4 timmarvom dagen. De är jobbigt att träffa människor,se människor,prata med människor.även fast de är barn som är 10 år yngre än mig så är de jobbigt och jag blir nervös.

Det skrämmer mig att jag mår så dåligt,men jag kan inte hjälpa vad jag känner. jag orkar inte jobba jag orkar inte gå till praktik,det jag känner är att jag måste få kunna fokusera på mig och första steget är att må bättre och jag önskar någon där ute kunde förstå hur jag känner förstå hur jobbigt de är när alla pressar än att finna ett jobb. hellre blir jag hemlös och bor på gatan än och tvingar mig själv att jobba med en sån ångest och dålig självkänsla.

Det känns som jag ligger på botten nu och bara sjunker djupare och djupare.