en chans
1 år och 5 månader har gått, i början var min blogg nästan tom på läsare men efter det som hände steg det upp i tusentals besökare men som blev mindre och mindre för varje månad. hundratals stannade kvar ganska länge och några hundra är fortfarande kvar av ren nyfikenhet. kommentarer lämnas fortfarande,inte bara på min blogg utan frågesidor jag har och min epost,vilket jag struntar i.
är ni kvar för att få det svar ni vill ha? nu har jag en chans att ge er det, fråga mig precis vad ni vill och jag svarar på vad ni exakt vill veta och jag svarar med ärlighet...
här är er enda chans..fråga vad ni vill
är ni kvar för att få det svar ni vill ha? nu har jag en chans att ge er det, fråga mig precis vad ni vill och jag svarar på vad ni exakt vill veta och jag svarar med ärlighet...
här är er enda chans..fråga vad ni vill
glöm inte bort att leva ditt liv och inte bara i längtan, har själv en av mina nära och kära i fängelset vet hur det känns du är inte ensam. Det som hjälpt mig är att skriva brev till personen som sitter inne och börja lev annorlunda för att inte bli påmind om personen hela tiden, ta ut dina aggressioner och sorg i träning och tänk att det här är bara ett test av hur mycket du klarar,tänk på att karman tar dom som gjort dig illa och dom kan inte göra dig mer illa än vad dom redan gjort du har nått botten och är på väg till det bättre. Skit i alla som kollar snett på dig lever också i ensamhet men jag trivs, världen/naturen är till för dig